Nordic Noise Movement

Uppropet som år 2020 resulterade i ett minnesmonument för häxprocesserna och i arbetsgrupper för fler kommande minnesmärken runt om i Sverige

Om rörelsen

Nordic Noise Movement grundades under hösten 2019 av artisten Anna Vild, som en del av ett konstnärligt projekt och bestod av medlemmar från hela landet.

I rörelsens styrgrupp figurerade

Agneta Nyholm, författare

Hella Nathorst- Böös, journalist

Kristina Turner, författare

Rebecca Tiger, skådespelerska

Erika Mikaelsson, journalist

Jannica Honey, fotograf

Namnet Nordic Noise kommer från Det Stora Oväsendet, som de svenska häxprocesserna 1668-76 har kallats.

Organisation

Organisationens motiv var att under året 2020, genom hashtaggen #NNM2020 och ett skriftliga upprop, kasta nytt ljus på ett glömt och ofta förbisett kapitel i vår svenska historiebok. Denna del av vår historia påminner oss om vad som kan hända om vi inte är källkritiska, om vi uppmuntrar jakten på syndabockar och bidrar till ryktesspridning. Historien lär oss också om vad en masspsykos är och vad våra psyken är kapabla till under press och rädsla.

En sk. häxprocess är ett vedertaget och tidlöst samhällsfenomen, förenligt med begreppet gaslighting. En form av manipulation där information förvrängs, förvanskas eller utelämnas eller där falsk information presenteras med avsikten att få offer att tvivla på sina egna minnen, uppfattning och sinneshälsa. Det kan variera från att förövaren endast förnekar ett begånget övergrepp till att iscensätta bisarra händelser med avsikten att desorientera ett offer.

Kontakt: nordicnoisemovement@gmail.com

Vad?

Nordic Noise Movement arbetade för upprättelse för dem som avrättades i de svenska häxprocesserna. Målet var att uppmuntra till lokala initiativ och författande av medborgarförslag om minnesmärken, på alla platser där dessa avrättningar ägde rum. Utöver detta arbetades det även för skapa en samlad kunskapsbank, en stiftelse, med dokument från och böcker om de svenska häxprocesserna samt att häxprocesserna som kunskapsområde skulle bli mer aktuellt i läroplanen. Organisationen föreslog i sitt upprop att svenska kyrkan, staten och kungahuset offentligt skulle be om ursäkt för att de initierade och drev på denna fruktansvärda masshysteri. En massaker som skördade cirka 400 oskyldiga människors liv (varav 95% kvinnor) och orsakade kollektiva sår som ännu inte läkt. Läs uppropet här.

“Efter att kyrkoherden Wattrangius hållit en straffpredikan i kyrkan fick de dödsdömda, omgivna av vakter, vandra en 4 kilometer lång sträcka till berget. Där väntade två bödlar. De dödsdömda tvingades klä av sig nakna innan de fördes till stupstocken och halshöggs med yxa. Därefter kastades deras kroppar på bålet.”

– Torsåker 1675

Kvinna utsätts för det s.k. vattenprovet

Varför?

Skammen över illdåden har gjort att man på många håll försökt skyla över det som hänt. Men historielöshet bäddar för upprepning av tidigare misstag. Minnet av de som drabbades bör leva vidare och kunskap om häxprocesser ska spridas. Det minskar risken för nya hatvågor mot människor som avviker från normen, sådant hat vi sett breda ut sig i t ex Förintelsen. Ett av häxprocessernas bakomliggande syften var att öka kontrollen över kvinnors kroppar och sexualitet. Nordic noise movement riktade här även fokus mot hur det förtrycket märks än idag, bl a i sexuellt våld, hotad aborträtt och förlossningsvård. Läs mer här.

“Änkan Elin i Kvissle och hennes syster Sigrid anklagades av prästen för att med trolldom fått hans kor att sina. Ingenting kunde bevisas men Elin åtalades ändå. Efter flera rannsakningar dömdes Elin att brännas levande vid en påle, för trolldom. Domen verkställdes dock inte och hovrätten friade år 1642 Elin helt i brist på bevis. Prästen hade sedan 1620 flera gånger anklagat Elin och Sigrid för trolldom. I de bevarade protokollen kan man läsa att Elin och Sigrid var mycket illa sedda i församlingen.”

– Bohuslän 1671

Hur?

Kampanjen #nnm2020 var landsomfattande men var utkristalliserad i lokala aktörer och projekt. I Torsåker och Lillhärdal fanns redan minnesmärken över de avrättade, och i Mora kommun invigdes nyligen ett minnesmonument på Sandängarna. I slutet av 2020 lämnades ett medborgarförslag med stöd av Nordic Noise movement och 2300 underskrifter in till Härnösands kommunstyrelse. I maj 2021 beslutade kommunen att avsätta 500.000kr till ett minnesmärke i stan.

I Stockholm bedrivs sedan 2020 en lokal kampanj för att ett minnesmärke över de kvinnor som avrättades i det sk. ”Stora oväsendet i Katarina” ska upprättas.

Arbetet för minnesmärken på alla platser som drabbades, fortsätter, såväl i Sverige som i Europa och USA. Minnesmärkena kan bli viktiga turistmål, som Vardø i nordnorge där ett mäktigt monument skapats av världsberömda konstnären Louise Bourgeois. Länk: https://www.varangermuseum.no/besok-oss/besokssteder/steilneset-minnested/

“Annika, 15 år, hade vittnat mot sin mor Britta Sippel och sin moster som båda avrättats. När Annika erkänt att hon begått mened dömdes hon att piskas tolv gånger fyra dagar i rad, kyrkoplikt och ett års tukthus, men hon dog av piskningen.”

– Katarina församling 1676

Var?

Häxprocesser med avrättningar förekom på ett 40-tal svenska orter. På varje ort ska vi skapa ett minnesmärke. Här finns listan på alla avrättningsplatser.

Vill du hjälpa till på andra sätt än att författa medborgarförslag om lokala minnesmärken? Det finns mycket du kan göra just där du bor, särskilt om din hemort drabbades av häxprocesserna. Var med och sprid kunskap om häxprocesserna och hur de hänger ihop med kvinnohistoria. Kanske kan du samla en grupp människor som skapar en utställning om de lokala häxprocesserna? Eller göra ett temaarbete i skolan? Eller en hel föreställning? Konstnärliga uttryck gör det ofta lättare att närma sig saker som är svåra att tala om.

Nordic noise movements grundare Anna Vild har arbetat konstnärligt med fokus på häxprocessen Det stora oväsendet sedan 2016 och beskriver ämnet som en bottenlös källa av oberättade historier att ösa ur. Vilken historia är din att förmedla? Lycka till!